Det gjorde jag igår, dagarna blir ganska långa här i Arjeplog. Men det konstiga är att jag hinner aldrig bli trött, inte under tiden jag jobbar iallafall, men när jag kom hem igår ca 00.40 så var mina ben ganska trötta. Men jag är glad för att jag har jobb, vet inte hur länge det blir dock. De håller på att säga upp folk, på grund av att det är massa avbokningar och kommer att bli mindre testare än det brukar vara i mars. Kerstin, min kollega i Jaktstugan har blivit uppsagd och även några salladskockar än så länge. Tråkigt, nu när man börjat lära känna folk. :/

För att återgå till gårdagen, så var den inte särskilt jobbig mest kul. Eller ja det va ju lite jobbigt att jag körde av vägen och fastnade på grund av att jag fick en mötande bil med släp som körde för mycket på min sida när jag hade 30 min kvar tills jag skulle ha maten uppdukad och redo i en kåta några kilometer längre bort. Att bära grejjerna är det ingen fråga om, det är alldeles för mycket och alldeles för tungt. Jag hade såklart glömt min bil, och inte heller amerikanskan som följde mig hade med sig någon mobil. Så vi sprang till ett hus i närheten där vi ringde Pete som ordnade att bilföretaget som jag skulle ha catering till kom och drog mig loss. Tur jag hade med mig amerikanskan för då gick det sen fortare att bära in sakerna i kåtan och de fick sin mat i tid och allt var frid och fröjd.

Igår kväll hade vi finmiddag, 3-rätters med samma företag i samma kåta. Har aldrig jobbat där på kvällen förut, riktigt kul var det eftersom man har nåt att göra hela tiden pga man serverar hela tiden. De var väldigt nöjda över våran insats, och jag blev väldigt glad då jag fick höra att jag var charmig och med min personliga tusch så blev serveringen perfekt. Jag fick också höra att jag ser irländsk  ut (?) och nån trodde jag var Petes barn (vilket han blev lite missnöjd över att höra, om han såg så gammal ut haha)

Nu idag börjar jag klockan ett, blir bara att leverera fika och sen packa inför morgondagen samt hämta upp fikat igen.