Reseledare måste vara världens enklaste och framför allt roligast arbete. Inte sant?

Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.

 

Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

 

Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledaren måste kunna svara på vilka mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarréer och förstoppningar måste kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning.

 

De mediciner och sjukdomar som reseledaren inte känner till, lär hon/han sig snart. Resenärerna är mycket generösa när det gäller att dela med sig av sina sjukdomar och mediciner. Samt sina släktingars. Och vännernas. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

 

Utom juridik förstås. Vad får och framför allt vad får man inte göra i detta land? Vi skandinaver är vana att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna.

 

Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att de är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt ressällskap ur finkan? Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala massor av pengar och inte få en guide som åtminstone har Alf Henrikssons kunskaper.

 

Hade man velat läsa en massa själv, hade man inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grytthyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allting om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket vin som passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren varit på alla restauranger? Märkligt. Vad gör de egentligen år efter år på samma resmål? Solar och badar mest förstås? Eller åker skidor. Nej, det är inte mycket en reseledare behöver kunna.

 

Utom psykologi förstås. De är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, västerprasslar eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skall kunna lösa detta, om inte reseledaren.

 

Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan, är det en fjäder i hatten. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom metrologi förstås. Hur blir vädret imorgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller passar det bättre att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är vädret hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betalat för att få lite service.

 

Nej, det är inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom lite administration förstås. Det handlar om enklare typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling, deponering av pengar, ordna utflykter, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i Sverige, skriva rapport och fixa rum, när det finns några.

Dessutom är det bra om reseledaren är utbildad musicalartist med författartalanger. Det gör det lättare att få jobb. Sjunga och dansa ska väl reseledaren ändå kunna. Man har ju inte rest på restplats. Lite show är det minsta man kan begära.

Nej, det är verkligen inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta att reseledaren inte är överbetald. Ett par tusenlappar i månaden. Brutto. Det är helt OK. De får ju mat. Ibland får de till och med ett rum som de får behålla hela säsongen.

En reseledare

SVD 1995

Man ska helt enkelt vara en alltiallo, Och det stämmer. Man ställs inför alla möjliga situationer, man måste alltid vara nytänkande..men det är världens bästa jobb! Det är utmanande och utvecklande och man träffar så otroligt mkt folk!

 

Trots mkt slit så inser man att det är värt allt jobb där:

• När man får höra av en gäst "Du är fantastisk och du gör det värt att resa med Ving"
• När en gäst säger "Får vi ta ett kort på dig, min dotter tycker du är jättegullig och har snackat en massa om dig"
• När man får en gullig lapp av en gäst
• När världens sötaste grektant kommer och kramar och pussar en och säger att hon saknat en, trots man bara setts 3 ggr.

Imårn åker jag mot Nordligare breddgrader, me like :)